Barndomskärleken
I helgen gick en av mina barndomsvänner bort i en tragisk olycka.
Jag har inte träffat han på ett tag men från dagis till sexan kunde ingen skilja på oss. Vi var ihop jämnt och han var min första pojkvän.
De finns så många minnen!
Bla då jag var hos han en hel helg. Han skrämde sin pappas hästar så dom blev helt galna och vi var tvungen att klättra upp i ett träd för att inte bli nertrampade.
Eller den gången då vi åkte skoter och jag välte den och han var tvungen att ta upp den med sina "stora muskler". De gick inte så bra så vi fick hämta hans pappa. Haha.
Han visade då mig ett par uggle ungar som han hittat och skrämde mig sedan i den mörka skogen.
Jag var ihop med han och Mattias Karlsson samtidigt för jag kunde inte välja en. Och varje gång jag pussade den ena var jag tvungen att pussa den andre.
Vi gömde oss på alla möjliga ställen för att pussas i smyg.
Du sa alltid hur fin jag var och höll mig i handen.
Bjöd alltid upp mig på discon och klagade över hur svettiga dina händer blev då vi dansade.
Alla kalas man varit på som små...
De finns så himla mycket. Kände dig i tio år. Och att du är borta ger mig en klump i magen.
Önskat vi inte hade tappat kontakten för du var verkligen en underbar kille. Att de ska hända något sånt här för att man ska inse allt man saknar är förjävligt. Hela alltet är förjävligt. Sånt här får inte hända.
Tänker på dig varje dag och då jag gör de känner jag klumpen i magen och att tårarna vill tränga fram.
Vet att jag har en massa bilder på oss utskrivna i Krokom. Ska leta upp en sån och lägga ut. Då vi står och jag försöker nå upp till dig och ge dig en kram men du var alltid så lång så de gick inte!
Ditt skratt kommer man också alltid ihåg, så fort du skrattade skrattade jag.
Jag tänker på min bästa vän som förlorade sina två bästa vänner. Tänker på alla anhöriga och Vincents familj som jag varit hos så mycket som ung...
Vila i frid <3 du är förevigt saknad av alla Vincent Rehnsbo
0 Kommentarer till "Barndomskärleken"
